Den tionde maj var jag och kollade in Solala på Katalin. En acapella grupp bestående av tre killar från Göteborg som har gjort succé på YouTube med sina covers av kända låtar. Alla verkar ha sysslat med musik i olika konstellationer som band eller kör.
De var verkligen proffsiga och bjöd på en bra show med covers som de värvade med historier om sig själva och hur gruppen Solala blev till. Eftersom allt började kring ett köksbord så tog de helt enkelt med sig det på spelningen. Självklart följde det med diverse burkar och spaghetti som agerade slagverk.
Publiken var verkligen lyrisk. Alla dessa människor hade dissat melodifestivalen och kommit ut för att lyssna på dessa charmiga killar. De sjöng svenska klassiker med även svenska popfenomen som Maggio och Hellström och tog sig an “Du måste finnas” från Kristina från Duvemåla. Hitlåtar som “A kiss from a rose” och “Fuck you” tolkade de också. På samma sätt som publiken var en salig blandning av folk så var repertoaren spretig. Gillar man inte som jag vare sig de svenska klassikerna eller popsnörerna så var stundvis konserten ointressant.
Mellansnacket var som jag nämnde väldigt bra och de hade verkligen scenvana, inte ett uns av nervositet märktes. Deras version av låten “Creep” från Radiohead var riktigt bra men tyvärr var deras försnack av komisk karaktär vilket tyvärr gjorde att låten framstod som skämtsam. Och det är den verkligen inte! Det är en fantastisk låt med fantastisk text som handlar om att känna sig utanför, men tyvärr skrattade många till den. Det gjorde faktiskt fysiskt ont.
Överlag en mycket bra kväll och om jag skulle se dem igen skulle jag föredra Konserthuset. Efter pausen, då publiken hade chans att fylla på sina glas, var det svårt att höra dem då folk pratade mkt högre i lokalen. Några skrek dessutom och busvisslade mycket högt under tiden de sjöng. En oväntad och märklig reaktion av publiken, tycker jag, som genom att hurra för ett bra band överröstar deras sång.
// I wrote about this Swedish fenomenon Solala a vocal grupp of three men with beautiful voices. They came to perform in Uppsala during a Sweden tour. As a whole I would say that the group is amazing live. They are very professional and it looks that they have never done anything else but being on stage!
They perform a mixed blend of covers with hits like “A kiss from a rose” and “Fuck you” but also Swedish artists. Of course it’s diffucult to find something that will amuse everyone and from my point of view I didn’t always like the selection.
Although they told stories in between that were amusing, about how they came to be this group, they told something funny-like before their version of “Creep” from Radiohead. That made the song seem funny to some of the audience and many were laughing. Since I love this song and the dark lyrics, and it’s not what so ever funny, it kind of hurt to hear that effect.
The audience in Uppsala were truly exited to see Solala perform, and after a one too many glasses of wine people were screaming during the performances. And they are a vocal group so it really affected the people that came to listen. I don’t understand how you can chear for someone you like and do it during their performance so nobody can hear them sing. So if I had the opportunity to see them again I would rather see them in a concert hall.
Sadness Theory 